Snart är jag inne på sista semesterveckan. Känns helt sjukt.

Tiden går så fort att man inte ens hinner blinka, snart är man skrynklig och sitter på sin ålderdoms-säng och tänker på hur man slösat bort sin ungdom.

Jag har lärt mig en sak om mig själv. Speciellt på senare har jag märkt att jag har stora problem att leva i nuet. Önskar jag kunde vara helt närvarande och utnyttja tiden till fullo. Men det går inte. Jag lever i framtiden hela tiden. Kan inte uppskatta där jag är utan mycket lättare vad som kommer hela tiden. Måste alltid ha något att se fram emot. Är tex stressad på fredagskvällen att måndag snart kommer och kan inte slappna av på helgen som jag önskar. Sätter hela tiden upp roliga saker framåt i tiden så jag kan se fram emot dem- istället för att göra roliga saker nu och idag. Vad gör man åt det?

Varför ska man stressa hela tiden? Varför vill man stressa hela tiden?