Fick för mig att det vore kul att baka kanelbullar såhär till kanelbullens dag imorgon. Inte så smart kanske, både med tanke på att jag aldrig gjort det förr men också eftersom jag har två kids. Men det gick! N svalde nästan hela degen och M var inte på humör att klara sig själv i vagnen ens en sekund. 

Det här är den sista seriösa magbilden jag kan hitta i min telefon. Jag var så trött på att vara gravid. Ni som är där nu vet vad jag menar, men man glömmer det så snabbt efteråt. Man sover dåligt, man är konstant obekväm i sin kropp, man har svårt att andas och känner sig väldigt klumpig osv. Jag var i alla fall fast besluten om att inte gå över tiden. Bebisen var beräknad till måndagen den 16nde september. Onsdagen kände jag starkt att nu fick det vara nog! Jag begav mig ut på en lång promenad. Var ute i ca 3 timmar. Mot kvällen kände jag lite sammandragningar, men icke, det blev inget av det. Nästa morgon åkte jag envist till allum köpcentrum och skulle gå där tills något hände. Vi hann bara komma dit så upptäckte jag att slemproppen gått. Dock inte direkt några sammandragningar ens. Efter några timmar åkte vi hem till mamma. Jag sa att det kändes som att det kunde eventuellt hända något idag, så mamma envisades om att N skulle sova över där.  Hon tyckte det lät klokast för att slippa väcka henne mitt i natten. Jag sa lite motvilligt ja till slut. Kändes ju som att det troligen inte skulle bli något ändå. S och jag åkte hem ensamma. Jag gick in i badrummet för att ta ett bad men upptäckte att jag blödde lite. Vi ringde in och de avrådde mig att bada och sa att det var bra om vi höll koll på att det intr blödde för mycket. Jag tog en snabb dusch och sedan satte vi på Brottskod på datorn. Vi plöjde igenom några avsnitt. Värkarna började komma. De var sådär mellanstarka. Inte hela världen sa jag men mannen insisterade på att det var bra att åka in i tid. Vid halv nio åkte vi in. Kom precis till skiftbytet. Det gjorde inte så mycket för mina värkar avtog givetvis!

Simon och jag skämtade och smsade folk. Barnmorskan tyckte det var skönt att se att vi var så avslappnade. Jag bad direkt om att de skulle kolla hur långt det gått eftersom det vore skönt att veta om man fick stanna eller ej. Strax efter 21 kollade barnmorskan: 5 cm öppet. Skönt-vi blir kvar! Det är igång!
Simon testade lustgasen och två sekunder senare hör jag busiga fniss bortifrån hörnet.
Sedan gick tiden ganska snabbt, fast på ett smärtsamt sätt. Man blir så uppslukad i det onda att tiden blir sådär snabbgående fast i slowmotion. Det var jobbigare än jag mindes det från förra gången. Strax efter 00 tog barnmorskan hål på hinnorna och bara någon minut senare var vår lilla ängel ute. 00.13 fredagen den 13nde 2013. 
3168 gram och 50 cm lång

M är två dagar. Tiden går så fort! Dags för premiärbesök i kyrkan.

M är 1 dag gammal här.