Hur kommer det sig att man kan ha så sjuka humör-svängningar? En dag är man verkligen på topp och känner som att man kan övervinna världen. Man går runt och ler och bara är glad rakt igenom. Sen kommer det ett gäng med dagar när man bara vill gräva ner sig, man känner nästan gråten i halsen hela tiden och känner sig som bottenskrapet. Man kämpar för att passa in och kommer på sig själv hela tiden. "Vad håller jag på med" ekar i huvudet och plötsligt är man långt långt borta ifrån den personen man egentligen vill vara. Man låter saker spåra ut på sätt man aldrig såg sig själv kunna göra. Plötsligt har man kanske sårat människor, sårat sig själv och vet inte hur man gör för att komma tillbaka. Ofta tar man till förtränga-metoden och ler vidare. Istället för att må bra så bygger man på mer och mer i säcken och till slut är det så tungt att bära att man känner sig helt tom. Utåt-sett märker människor ingenting och livet löper på som vanligt. Men inuti känner man 1000 känslor på samma gång... Va lätt det vore om man bara var ärlig mot sig själv och mot andra i alla situationer. Sa vad man kände oavsett vad folk kommer tänka om en..... well well... back 2 work....

Ska jobba till kl 15 och sen städa och göra mig i ordning... Gott att Simon kommer hem sen :)